Start
Uppåt

 

Vår resa till Brasilien i november 2004

Vi funderade länge och väl på olika resmål denna semestern, Thailand hägrade men då vi varit där tre gånger de senaste fem åren så ville vi prova något annat. Venezuela besökte vi förra året och tyckte var fantastiskt och när en liten annons om Brasilien för ett hyfsat pris dök upp i GP så slog vi till.
Kom fram till Rio De Janeiro vid fem-tiden på morgonen och tog en taxi till hotellet, taxichauffören började med att berömma sin hemstad som den Carioca han är (de kallar sig så, Rioborna) men att det ni ser nu bara är slummen, på andra sidan tunnlarna är det bättre.
Det var det,  standarden låg väl inte direkt i högsta klassen men det är ju ett riktigt fattigt land.


Den "fina" delen av Rio


Han tittade sedan allvarligt på oss och sa att vi absolut inte skall åka med de lokala bussarna "Don't do it!", inte vara ute när det är mörkt och absolut ta en taxi om man ska någonstans på kvällen!
Visst tänkte vi, han vill ju ha jobb...
När vi kom till hotellet hälsades vi välkomna och sedan samma förmanelser som från taxin - med tillägg om att vi KAN gå på Copacabana inom dessa områden (visade på karta) men gå inte närmare kanten ner till stranden en någon meter - Dom ser er, ni ser inte dom och ni blir rånade!
Dagtid var det dock fantastiskt att sola och bada på Copacabana och nynna på sången om stranden, för att sedan promenera på Ipanema och nynna på DEN sången (Girl from Ipanema). Hon bor numera i Sao Paolo och säga fortfarande vara vacker.
Nattlivet var dock riskabelt och de gånger vi var ute i mörkret stod det folk bakom nästa varje fönster och glodde skumt på oss - otäckt!
Detta gjorde vistelsen i Rio något mer dämpad, även om det mesta annars var fantastiskt, Kristustatyn är MYCKET större än vi trodde!


Kristusstatyn

Vi tog även linbanorna upp till Sockertoppen, vilket kräver ca 12 biljetter och lika många biljettplockare - ingen brist på anställda här...


Kerstin på Sockertoppen


Linbanan


Rio De Janeiro med Kristusstatyn i bakgrunden - från Sockertoppen


Skum turist bland träden

Efter Rio bar det av till flygplatsen för inrikesflyg till Natal i norra Brasilien, en liten nätt resa på ca 230 mil - stort land det där...
Natal är även Brasilianarnas solåbadställe, hit reser de rikare på sina semestrar. Vi hamnda tyvärr på ett av Natals enda hotell som saknar badbar strand...


Hotellstranden - enligt reklamen är det enda som skiljer havet från hotellet den vita stranden med vajande palmer - hmm, nåja...


Nyanlända turister som också litat på reklamen...


Ett par hundra meter längre bort fanns det i alla fall en liten strand på 40-50 meter som var badbar.


Hotellområdet med den, av oss, välbesökta poolbaren med barstolen någon decimeter under vattnet - saltvattnet.

Tyvärr var det också ca 7 kilometer till den underbara Ponta Negra stranden åt söder och lika lång åt norr till närmaste butik för att köpa t ex vatten!!!
Lite tråkigt att behöva ta taxi så fort man vill lämna hotellet...

Vi åkte sedan på en Beach Buggy-tur i gamla ombyggda folkvagnar vilket, faktiskt, var resans höjdpunkt. Upp och ner i sanddyner med rejäla luftfärder var fantastiskt roligt - missa inte det om ni kommer hit!!!


Så här roligt hade vi!


Finns det inga broar så...


Hmm, nja, nä, det är inte vi... så skulle vi aldrig se ut - Turister...


Oaser finns väl i alla öknar?


Backe med lift så man kan åka snowboard, förlåt, sandboard utför.
Vansinnigt kul, vi åkte flera gånger rakt ner i vattnet!


Skum turist igen, kolla tummen!
Så gör man i Brasilien, allt ordnar sig då!

På en annan del av turen fanns det underbara linbanor att slänga sig ut i, det var ca 70 meters fallhöjd ner innan man landade i vattnet - KNIP!


Här kommer Kerstin - lycklig!


Å här kommer Anders - lika lycklig!
Ni ser första studsen några meter bakom...


Vi tröttnade på vårt hotell och reste till Praia De Pipa ett par dygn och hittade det här hotellet - inte fel, va?


Här simmade vi med vilda delfiner, ser ni den? Vi lyckades med "delfinlockarknep" vi lärt oss i Venezuela att få dom att simma till oss tills de vara bar någon meter ifrån oss - vilken känsla!!!


I trädet bakom strandbaren på Pipa - en apa.


Stranden på Pipa - åt ena hållet...


...och åt andra hållet. Snacka om linslus...


Vi var också på en snorkelutflykt och det bästa med den var - Kerstin!
Har man aldrig snorklat förut så är det en kul upplevelse men det fanns faktiskt inte mycket att se, varken fisk eller koraller i antal att tala om men solbränd blev man.

När det var dags att lämna Natal så kollade vi flighten för säkerhets skull, den skulle gå "imorgon" kl 15:30 men visade sig vara ändrad till 13:30, tur att vi kollade...
När vi sedan började fundera på riktigt över hemresan så visade det sig att vi skulle flyga tillbaka, och förbi Rio till Sao Paolo, dvs 270 mil åt "fel" håll!
Fyra timmar dit, sex timmars väntan och sedan elva timmar till Frankfurt, över Natal.
Detta innebar att vi lämnade hotellet vid nio-tiden på söndag morgon och passerade på 10000 meters höjd över hotellet klockan vid halv fyra-tiden morgonen efter. Brasiliansk logistik...

Väl hemma igen så var det underbart att få komma igång med verksamheten igen, nästa gång blir det Kanarieöarna tror vi!

Borta bra men hemma bäst!!!