Start
Uppåt

Vår husbilssemester i Tyskland våren 2007

Äntligen var det dags, dra iväg till Tyskland med vår exklusiva husbil från 1985...
Tja, den är väl varken störst, bäst eller snabbast men till skillnad från de flesta, betald.


Det är den med lamporna på, det andra är en mjölkkärra...

Vi knappade in Spreewald i Tyskland på navigatorn (Garmin Quest) och allt var frid och fröjd.
Körde iväg från Hålanda och när vi kommit nästan ändå ut till vägen, 1km, så pep navigatorn till och meddelade att det tyvärr inte finns några vägar på resmålet. Öh, va? Kollade in närmare och mycket riktigt, Tyskland har inga vägar längre... Kanske dumt att åka dit? Med husbil i alla fall...

Tog vägen om Stora Elvaruhuset och inköpte en Garmin Nüvi 660 - dyrt!
Under tiden hade Tyskland byggt upp sitt vägnät igen, för nu fanns de med på kartan! Det var snällt av dom!

Körde på Kielfärjan, tog något gott att dricka, åt på all-inclusiverestaurangen, gick till baren.


Lämnar landet, Älvsborgs Fästning i solnedgången - vi är äntligen på väg!


Kerstin dansade linedance (ensam). Hittade tillbaka till hytten och vaknade fräscha och utvilade efter en natt till havs...

Visste att vi skulle följa navigatorn ut ur Kiel för att slippa köra runt hela staden. Gjorde inte det, körde runt hela staden.

Sedan följde vi navigatorn som var inställd på "Undvik motorvägar" för att slippa Autobahn. Vill ju inte att porscharna ska få mindervärdeskomplex!
Det är en jättebra funktion för att slippa de stora, hemska, fruktade "åkförbitysklandutanattsenågonting"-vägarna...

OM! man även kryssar i "Undvik grusvägar"! Det gjorde vi INTE...
Ni har ingen aning om vilket jobb Garmin lagt ner på att få med varenda ko-stig på sina kartor...
Nu blev det istället "åkigenomtysklandutanattkommanågonstan"-funktionen som var inkopplad!
De första 65km avverkades på ca 6 timmar, ett under att TV-antennen fortfarande är kvar...

JOHO! Det är vägen från Kiel till Berlin!


Fast ibland undrade vi om tanten i navigatorn var nykter... Skam den som ger sig!
Kom ihåg att vi kör HUSBIL!


Tack för upplysningen!



Sen blev det plötsligt mycket bättre - stensatt vägbana!


Men överdriva! Visst är det kul med stenbeläggning, men detta, ca 5 mil med dessa stenplattor.
Måste ha tagit flera dagar att göra... Jo, vi mötte en lastbil...


Vi har aldrig sett någon gapa så stort som de fyra invånarna i den här byn när vi kom utrullande
ur skogen från "fel" håll. De gapar nog än...

 

Säga vad man vill om den delen av resan men att Tyskland hade så mycket skog visste vi inte.
Då var det dags att hitta nåt ställe att tillbringa natten på, vi hade ju ändå avverkat nästan 7 mil första dagen...
Tyvärr får man inte stanna och sova i bilen varsomhelst som hemma, utan måste hitta en camping.
Försök med det du, på den tyska landsbygden...
Jodå, vi hittade en liten by som säkert heter något. De hade byggt en liten sjö och hade en krog, som öppnade
när ryktet gick att det fanns gäster på campingen. Det var vi! Då måste vi ju utnyttja byns alla faciliteter, fast vi skippade sjön och satte oss på krogen och avnjöt några välförtjänta öl med de andra gästerna. Det var också vi...

Typ...

Dagen efter satte vi fart mot Berlin och vände efter ett par mil, passerade ovan nämnda by där krogägarna glatt vinkade åt oss (trevligt folk, tyskarna) och fortsatte åt "rätt" håll.


Åka skidor någon?

Skippade tjafset med "undvik motorvägar" och vips var vi i Berlin. Hmm, nåja - ett vips är ett vips är ett...
Kom i alla fall till Berlin på eftermiddagen, hade i rask takt tillryggalagt ca 10mil... (Det fanns inga Autobahn i den delen av landet vi var i).


Berlin


Receptionsbyggnaden på stadens camping?


Som att leta efter en nål i en höstack...

Hittade en sk Stellplatz (?) för husbilar mitt inne i centrala Berlin, vilket innebär någonstans mellan centrum och 5 mil bort - stor stad det där...
Gick ut och åt på restaurang och tog en öl. Plockade upp navigatorn och följde tantens vägvisning hem till husbilen. Somnade.

Nästa dag drog vi upp gummibandet i motorn, släppte linorna till träden och tog sikte på första dagens mål...
Spreewald! hade läst på en del om detta fantastiska ställe och blev glatt överraskade, det var ännu bättre i verkligheten.


Äntligen framme och dags för en "kommeframmare"


Varmt...

Spreewald är känt för sina gurkor...
Jo, gurkor...
Överallt - gurkor, inlagda, utlagda, kryddade, okryddade, i bröd, med honung, utan nåt med nåt....


Jajamänsan - en bild säger mer än tusen gurkor...


Gurken Fritze var det ja...


Såna här båtar åker man runt i på kanalsystemet. Det ska visst vara ca 200 mil vattenvägar i området som sträcker sig från där vi var till vad det nu hette i norr. Lübbenau var i alla fall något av dom.
(Ja, jag skriver dom numera, inte dem...)


Gurkorna är salta - så även bönorna...


var tvungen att göra en panoramabild så man får med allt...


Kolla in vovven där borta!


På kanaltur


Vill man så kan man promenera eller cykla runt i området


Somliga bor väl ganska bra...


Ett helt vanligt villakvarter i Spreewald


Man kan också hyra kanot om man vill låtsas om som om man inte fastnat i turistfällan...


Visst är det vackert? Missa inte vägskylten i trädet...


Gissa vad det är?      Jo, GURKSOPPA!    Gott?     Hmm...


Man tager vad man haver! Och gurkfat - det har man...


Spreewald kallas faktiskt för Tysklands Venedig!


Här kommer faktiskt posten!!!


Det är klart att räkningen hittar hit också...


Polisbåten är den enda båten i Spreewald som har motor. Vet inte om sjöpolisen på svenska västkusten hade varit så där jätteimponerad...

Efter tre nätter i Spree fick det räcka, termometern började närma sig 40-strecket så vi vevade igång igen för att resa ner mot Prag och Österrike. Insåg snart att till Prag är det nog bättre att ta bussen, då campingarna ligger flera mil utanför staden. Och ska vi inte dit så varför åka till Österrike, nä Sylt har vi aldrig varit på så vi drog i högersnöret och ställde kosan mot den tyska västkusten istället.

Hamnade i en underbar liten håla vid stranden mot Rhen med ett öl & mattält där en öl med en nygrillad kotlett och potatissallad kostade 20 spänn! Här stannar vi!
Enbart ölen kostade 1 euro, dvs ca 9:-. Billigt!


Inte världens flashigaste kanske, men så himla kul vi hade det. Tror jag... Sägs det...
Snart måste man dock inse att det börjar bli fullt och uppsöka "ett ställevisst" som en viss Karlstadbo uttrycker det. Hälsa morsan, Pontus!


Gissa om det blir fart på den lilla rosa bollen...


Har absolut inget med föregående bild att göra. Började längta efter hundarna...

Vi var nu någonstans mitt i Tyskland och tänkte att det är dags att fara vidare igen. Våra vänner började gråta när de fick reda på det. Vet inte om det var av glädje eller något annat...
Berättade att vi skulle till holländska västkusten men holländarna skakade på huvudet och övertalade oss att låta bli. Finns inget att se, och om det gör det så ser ni det hela tiden - det är så platt!

Så vi styrde mer nordligt. Kom fram till kusten som gränsar mot Holland och fick en strandnära plats. Tog en öl och gick ner för att svalka fötterna.


HAHAHA - lågvatten... Ca 30km ut till havet just nu...


Plötsligt kom vi på varför det var så billigt att hyra båt här...


Tre timmar senare... Men då hade vår hyra tagit slut...


Houston! We have ignition! (Nä, det är solnedgången...)


Detta är vad de lever på i byn, tångräkor... (NÄ, det Kerstin har i handen!!!) Vi köpte en hel påse, gav bort det mesta till måsarna...

Men nu VILLE vi se lite hav och stränder. Vi gav oss av igen och lät tanten i apparaten visa oss vägen till ön Sylt, på Tysklands västkust. Dit finns det inga vägar utan man kör ombord bilen på ett tåg som sedan åker på en konstgjord vägbank hela vägen ut till Sylt. Som förövrigt har varit tyskarnas överklassparadis sedan många år tillbaka. Det är det säkert fortfarande för framför och bakom husbilen på tåget kryllade det av Porschar, Ferraris, Lamborghinis och en urtjusig tjej - det var Kerstin som satt bredvid. (Nu klarar jag mig idag, också...)


En gammal bild på en gammal stad med en gammal båt i en gammal kanal.


Garmin visar vägen


Ombord på tåget i 86 km/t - baklänges...


Så här ser det ut på campingens gamla dass


Äntligen stränder, sol och hav. Och strandbarer. De är kul tyskarna - och nakna...


Men för att komma till stranden får man leka lite äventyrare och pulsa sig fram genom meterdjup lös sand som driver igen direkt och gör det svårt att finna vägen till vattenhålet... Eller, jaja... Liiite turistmässigt, kanske...


Sedan hamnade vi mitt i Tysklands Harley-Davidsonträff med över 500 läckra motorcyklar och tillhörand countrymusic. Det var skitkul! Medelålder? Övre... Förutom ungdomarna i bild...


Hyfsat schysst husbil... Hade två sådana små Mercedes som står framför bilen med sig. Körde in den ena i garaget därbak, varpå golvet höjdes upp och den andra kördes in under. Bra idé, ska bygga om vår...


Efter några underbara dagar på Sylt körde vi till norra delen av ön och tog det andra sättet att ta sig till och från ön med. (Konstig mening,va?)
Nåväl, färjan går till danska Römö och tar ca 1 timma.


Tysk öl gör gott för längden...
Hamnade på en camping som skulle vara en av Danmarks finaste. Då tror jag vi skippar de andra...


De hade i alla fall ett lite, obemannat lekland med diverse attraktioner. Det gäller bara att läsa instruktionerna och sedan startar man grejerna själv enligt manualen. Följer man inte den kan det gå galet. Jag blev hängande därute över vattnet tills Kerstin kom och tryckte på knappen, det hade jag glömt - inte bra..


Nån slags grej som man åkte fram och tillbaka i. Det var roligt. Kerstin svarar på ett kundsamtal...


Annan husbil och Anders fick "Villha"-känslan...


Det kallar jag strand!!! Bara att springa ner till vattnet för ett kvällsdopp... Prickarna därborta är inte trasiga pixlar på din skärm, jo, det kan det också vara, men det är bilar. Fyrkanten i mitten är en kiosk. Objektet närmast är en soptunna.


Från Römö till danska fastlandet slingrar denna väg sig på...


Jag sa ju att ett av målen var Reeperbahns Camping som jag hört så mycket om. Tror att Kerstin lurade mig en smula, såg inte alls ut som jag tänkt och hört. Konstigt...


Sedan badade vi i Kielbukten i staden Eckerförhde några mil norr om Kiel. En fantastisk stad med torpedfabrik, ubåtstillverkning, simhall med vågbassäng och en urmysig fiskehamn i gammal stil.
REKOMMEDERAS!!!

Sen åkte vi hem... Är ni kvar? Nä, tänkte väl det - här sitter jag och skriver och glömmer bort tiden...
Men det är ju så med resor, först planerar man och längtar, sedan är man där och sedan kommer man ihåg hur underbart det var. Vad vi är lyckligt lottade! Ett underbart jobb med hundarna och katterna, gött liv ihop, och alla resor vi gör. Fantastiskt!!!

En vacker dag vaknar vi säkert upp och sitter på bussen till kontoret - huuu...

Två månader kvar till Kanariekryssningen och då j..... Vi hörs!